RVHD

RVHD står för Rabbit Viral Heamorragic Disease (förkortas också ofta VHD på engelska) och är en form av gulsot som drabbar kaniner. Sjukdomen orsakas av ett calicivirus, och det är bara kaniner i gruppen Oryctolagus cuniculus , dvs europeiska tamkaniner från vilka alla tamkaniner härstammar, som kan drabbas, t ex marsvin, råttor och chinchillor kan inte drabbas av RVHD.

Sjukdomen uppstod 1984 i Kina, som då var världens största exportör av kaninkött. 1988 hade sjukdomen rapporterats i många länder över hela världen, troligtvis hade den spridits just genom kaninkött. Sjukdomen spred sig även till den vilda kaninstammen i Europa, och 1990 nådde den Skandinavien och så sent som 1996 Storbrittanien.
Viruset är värdspecifikt, dvs den kan bara utvecklas hos kaniner, men det kan överleva under långa perioder även utanför sin värd. Man har upptäckt levande virus under så lång tid som 105 dagar på en duk/trasa (eng. cloth). Omgivningens temperatur är dock en viktig faktor i virusets överlevnad. Enligt Textbook of rabbit medicine kan viruset förbli levande 22-35 dagar vid 22 C men bara 3-7 dagar vid 27 grader C. Tyvärr finns inga uppgifter om kallare temperaturer än så, men man vet att viruset inte dör vid nedfrysning utan är stabilt även efter en återupptining, så en kanin som dött av RVHD får absolut inte frysas utan måste brännas då viruset även överlever i döda djur.

När viruset exposeras i en population kan dödligheten vara så hög som 90-100% hos kaniner över 2 månaders ålder. Väldigt unga kaniner som är under 4 veckor påverkas inte av viruset och utvecklar en livslång immunitet om de exposeras för viruset. Vid 6 - 8 veckors ålder förlorar de sin fysiologiska resistans och löper högre risk att drabbas.

Viruset kan överleva flera veckor i kadaver och skinn, och det kan spridas både oralt (alltså genom förtäring) nasalt (genom luftvägarna genom att en kanin t ex luktar på en smittad lort) och parenteralt (genom t ex injektioner, sår osv). Det betyder att viruset väldigt lätt sprids. Det kan överföras mekaniskt genom flugor och myggor från ett djur till ett annat - det kan till och med spridas genom insekternas avföring. Även rovdjur kan sprida smittan genom att föra den med sig från ett smittat område till ett nytt (vilket innebär att även vi människor kan föra viruset med oss via t ex våra skor, kläder eller annat.) Viruset finns i smittade djurs avföring och urin och även besmittat foder kan föra viruset vidare (t ex hö, varför det är viktigt att inte använda hö som slagits i närheten av ett drabbat område) Bland vildkaniner verkar sjukdomen uppträda ungefär vartannat år.

Inkubationstiden för sjukdomen är väldigt kort, och kaniner som smittats dör inom 3-4 dagar. Sjukdomen kan agera akut där djur hittas döda bara ett par timmar efter att de ätit och betett sig normalt, men de kan också återhämta sig från den akuta fasen, bara för att då utveckla gulsot och istället dö ett par dagar senare. Hos döende och döda kaniner kan man se blödningar från ändtarmen och skum från nosen. Vaskulära infarkter kan uppstå i hjärnan, och man har sett krampanfall och andra neurologiska tecken precis före döden. I vissa fall har man även rapporterar ångestfyllda skrik då sjukdomen är mycket plågsam.

Ett av sjukdomens drag är att blodtrycket sjunker dramatiskt, vilket gör det svårt för en veterinär att hitta blodkärl för att kunna ta ett blodprov eller sätta in vätska intravenöst. I fall där flera kaniner dött plötsligt utan synbar förklarig orsak bör RVHD misstänkas.

Misstänker man som medlem i SKHRF att man drabbas av RVHD står förbundet för en obduktion, och man är också enligt reglementet skyldig att rapportera till styrelsen om man drabbas, eller misstänker att man drabbats.

Det finns inget botemedel mot sjukdomen, och på grund av dess förödande konsekvenser så är det bästa man kan göra för att inte drabbas se till att ha alla kaniner vaccinerade. Vaccinet ges en gång per år, oftare om man bor ett riskdrabbat område (hur ofta just du bör omvaccinera dina djur kan SVA eller din veterinär hjälpa dig med). Enligt Textbook of rabbit medicine är det säkert att vaccinera även dräktiga djur.

Så, vad gör man om man drabbas? Lite tips för att undvika att sprida viruset vidare.

Isolera överlevande kaniner, dvs placera dem inomhus så de löper minimal risk att komma i kontakt med vildkaniner, avföring från vildkaniner eller dylikt.

För varken in eller ut kaniner från gården under de närmaste månaderna från det sista dödsfallet.

Se till att spara en kaninkropp kallt för obduktion om du inte har möjlighet att skicka den direkt, men iaktta stor försiktighet – viruset överlever nedfrysning!

Bränn resterande döda kroppar – viruset överlever som sagt nedfrysning och kan därför spridas om kroppen fryses ner för att sedan tinas upp igen. Om det känns jobbigt, försök se det som en kremering.

Se till att desinficera alla kanintillbehör såsom transportburar, matskålar och dylikt. Detta måste ske med speciella medel, fråga din veterinär vad som krävs för att ta kål på viruset.

Använda speciella kläder och skor hos dina kaniner, och var noga med att alltid tvätta händerna ordentligt när du tagit hand om dina djur.

Sammanställning: Malin Berglund
Källa: Textbook of rabbit medicine, Francine Harcourt-Brown

Mer information i SKHRFs Handbok