Grundidé till nybörjarkurs, Kaninhoppning
Förbundsstyrelsen vet, av lång erfarenhet, att nybörjarkurser är något som lockar nya kaninhoppare till sporten och klubbarna. Vi vet också att det kan vara lite klurigt att lägga upp sin kurs på ett bra sätt, därför kommer här en grundidé som er klubb kan använda sig av – och utveckla så det passar för just er.
Det första steget är att samla styrelsen och besluta om ett datum. I den här grundidén tänker vi oss en endagars kurs, vilket brukar vara bra eftersom familjer ofta har fler saker de ska hinna med under helger och lov. Här är lite punkter vad styrelsen behöver fundera kring i god tid före nybörjarkursen:
*Vilka ledare kan vi ha med på kursen?
Det är bra om det är några ledare med mycket erfarenhet av kaninhoppning som kan ha grupper med egna elever under dagen. De som inte längre kan kalla sig nybörjare i klubben men kanske är för färska kaninhoppare för att vara ledare är kanon att ha med som hjälpledare (bygga hinder, hjälpa med selar, visa upp etc). Det är också bra för dem att få inblickar i hur en nybörjarkurs kan fungera för att senare själva hålla i en.
*Antalet ledare bestämmer sedan antalet deltagare.
Vi rekommenderar att en ledare ha runt 5 egna elever, gärna finns det en hjälpledare i gruppen också.
*Ålder på deltagarna.
Alla åldrar får träna kaninhoppning enligt vårt reglemente, men för tävling är det 7 år som gäller – vilket kan vara bra att på peka redan vid anmälan om yngre deltagare anmäler sig. Dock rekommenderar vi att man har en åldersgräns på 7 år även på nybörjarkursen, yngre barn har svårt att handskas med kaninen på egen hand, de är även svårare ur pedagogisk synvinkel att ha med på kursen. Kom ihåg att sätta 4 månadsgränsen för kaninerna.
*Tider
Man måste besluta om tider för kursen.
*Mat?
Ska deltagarna ha med sig matsäck, ingår det i priset eller bjuder klubben på lite fika/mat?
* Ska deltagarna få med sig något material hem?
Det brukar vara mycket uppskattat att få lite papper, kanske tom ett diplom, med sig hem om vad som gåtts igenom på kursen. Peta även med en infobroschyr från förbundet, info om klubben och kanske ett förbundsklistermärke/penna eller nyckelband – det ger ett seriöst intryck. Såklart är det bra om klubben har egna reklamsaker men finns inte det – använd förbundets eller båda och.
*Annonsera.
A och O för en lyckad kurs är såklart deltagare. Det får man genom annonsering. Här finns det flera vägar att gå. Såklart använder man sin egen hemsida men även lappar på djuraffärer/bibliotek/anslagstavlor etc. Att sprida ut informationen på skolorna brukar vara en hit. Men även lite dyrare alternativ som annonser i tidningarna, försök få tidningen att sponsra er!
Bra att tänka på, innehållet i annonsen:
* Tid, plats, kostnad
* Mat?
* Ålder på förare och kaniner
* Medtag sele, koppel, transportbur.
* Sista anmälningsdag, begränsat antal platser.
Då är det dags för själva kursen, hur lägger man upp den och vad går man igenom? Här följer ett alternativ för hur kursen kan se ut:
Dela upp deltagarna på mindre grupper, en ledare på ca fem deltagare, efter deras ålder. Man arbetar ofantligt olika med en 7-8 åring och en 15 åring. Så grupper efter ålder är i stort sett ett måste. De grupper med yngre åldrar kan vara bra att vara ännu färre eftersom de ofta behöver mer hjälp – ungdomarna istället kan kanske vara någon mer i gruppen eftersom de reder sig själva på ett annat sätt.
Börja dagen med en presentation av ledarna och den arrangerande klubben. Detta kan ni göra i en stor grupp. Be gärna föräldrar att stanna kvar om de vill under dagen (de brukar komma med många bra frågor under och efter kursen) men påpeka lite snyggt att vi önskar att barnen ska få jobba och träna på egen hand, föräldrarna får hålla sig en bit ifrån. Ni kommer märka att många mammor (och pappor?) har otroligt svårt att låta barnen vara ifred, de vill gärna vara där och peta och grejja med kaninen de med. Ta i sådana fall upp, på ett glatt och fint sätt, att du hjälper barnen istället och på tävling måste tyvärr föräldrarna stå utanför staketet J. När ni kört lite presentation så delar ni upp i de förberedda grupperna och kör igång.
Förslag på genomgång ett:
* Kolla hur mycket kaninerna hoppat tidigare
* Kolla igenom kaninerna och deras selar – ha med er selar och koppel att låna ut om det skulle behövas.
* Ta några basic-regler. Tex:
- Vara bakom kaninen,
- inte använda fötter eller hårda ljud,
- långt koppel,
- själv gå på sidan av hindren,
- hur man puttar.
Det räcker gott och väl, snudd på lite mycket information redan där, för deltagarna kommer att vara mycket nervösa när det blir dags att hoppa.
* Be dem fråga sina frågor och bygg genomgången utifrån det. Då får deltagarna svar på det de undrar och behöver inte sitta och lyssna på sådan de kanske redan vet.
Deltagarna, speciellt de yngre, kommer att vara så pirriga och ha svårt att sitta still då de så gärna vill hoppa på era fina hinder – så ta det lite för vad de blir. Får de myror i brallan direkt.. kör igång med uppvärmning (de får gå runt med sina kaniner på området) och prata sedan lite snabbt hur ni ska lägga upp själva träningen, kanske när de står på kö framför banan.
Att hoppa på bana:
Som jag skrev ovan, alla är där för att hoppa och inte för att lyssna på fröken a la skolbänk. Så ett bra knep att använda sig av är många och korta banor, tre-fyra hinder på låg höjd, då blir inte väntetiden så lång. Här kommer hjälpredorna in, låt de stå vid några banor så kan ni ha fler banor än ledare. Låt förarna med kaninerna ta sig igenom banan, var aktiv som ledare och hjälp till där de behövs.
Före ni hoppar kör lite ordningsregler som: en åt gången på banan, en förare per kanin och provrunda (ofta har syskon samma kanin att hoppa med – då får de turas om).
Försök hålla koll så att alla hoppat tre-fyra gånger (fråga om du tappat räkningen) och samla sedan gänget igen.
Be dem sätta in kaninerna i sina burar så de får vila lite. Undertiden de sätter in sina kaniner kan ledarna hjälpas åt att ändra banorna om det behövs. Ofta har man några kaniner som knappt rör sig, de har kvar de korta, låga banorna och några kaniner som hoppat lite mer – då kan man slå ihop två banor så man få längre banor med lite högre höjder. Där går ofta kaninerna lite snabbare så de behöver inte vänta så länge på sin tur.
Varje gång jag samlar ihop min grupp ber jag dem berätta för varandra vad de fått för tips av mig under träningstiden – då får alla höra allt och du har även chans att förklara lite mer så det inte missuppfattats eller annat. Föräldrarna brukar vara duktiga på följdfrågor om barnen är lite blygare. Om de inte vill säga själva vad de fått för tips, berätta du men peka inte ut någon utan berätta allmänt vad som kom upp under träningen. Redan här brukar det komma frågor om tävlingar – berätta hur det fungerar. Locka dem till att komma och prova en tävling.
När det är dags att hoppa igen kan du med fördel dela ut lite uppgifter: ”Ni går till den banan med lite högre hinder, Ni får träna på sidan om en stund för att få kaninen att springa lite mer, Ni får komma på den lägre banan” till exempel. Ta hjälp av hjälpledarna och be dem coacha där ledarna inte räcker till, men tänk på att deltagarna gärna vill se att ledarna är där och tittar och berömmer till och från – trots att hjälpledaren också är där.
Så här kan dagen rulla på, genomgångar och korta hoppträningar. Med avbrott för lite fika eller mat. Om man vill avslutar man dagen med en liten inofficiell tävling. Men de brukar vara så fullproppade med information så en tävling kan vara lite för mycket, därför kan jag rekommendera att lägga nybörjarkursen helgen före klubbens tävling. Då kan man ge dem ett erbjudande om att tex tävla nästa tävling i miniklassen – då får alla deltagare pris eller något sådant. Ett diplom för kursen är såklart uppskattat!